Välkommen det nya året.

Tolvslag glitter och bubbel var bara början. På ett kick fann jag mig på ett fullpackats dansgolv dansandes till 90-talsmusik. I mina armar hade jag en hunkig yngling, i min sms-inkorg inbjudningar från mitt några månader gamla booty call och i samtalshistoriken ett tinderragg jag ännu inte mött. Singelvännerna fick rösta. Trots hunknivån på ynglingen var ett ja för Bootycallet unisont. Bytte nummer med ynglingen och drog.

Nyårsdagen? Spenderades i säng med bootycallet, pizza och film, om jag ändå va kär!

2015 – I år får det bli slut på den här skiten.

Dejten som blev en annan dejt.

Efter några dagars Prat var det så dags att ta tag i saken och träffa den där tinderdejten. Rätt motvilligt(Soffan är ju så skönt!) åkte jag in till stan, mötte upp, och kände: ingenting! Jag förutom de omedelbara ”ta mig härfrån”- känslorna som kommer när man inser att man inte har något att prata om. Personligheter yttrar sig som bekant inte så ydligtt i de trevande ”Hej-vem-är-du”-chattarna som Tinder är så fullbelamrat av. Bottennapp alltså.

Nu var det ju så att jag från början var bitter över att tvingas lämna min soffa. Den misslyckade dejten gjorde ingenting bättre. Så för att inte ha slösat bort min kväll helt gick jag helt sonika(under påverkan av alkohol till mitt försvar!) in och hörde av mig till nästa tinderdejt på listan, som kunde vara där inom 30 minuter.

Dejt nr 1 följde mig till bussen och kramade hejdå när bussens dörrar öppnades. När han senare tittade bort sprang jag igenom bussen och ut genom den bakre dörren(Oh no she didn’t!). Man skulle kunna säga att det inte var mitt schysstaste drag, det kan man, men i tider av kärlek och singelliv är allt tillåtet. Eller?

ps. dejt nr 2: mkt bättre!

Douchepoäng: 8

Historien om Johnny.

Ni vet sista scenen i Dirty Dancing, nej alltså inte den när dom börjar dansa, utan den precis i slutet. Där kärleksparet varit borta från dansgolvet och sen kommer tillbaka och dansar nära nära och Patrick Swayze lyfter och Baby Houseman i luften och sedan kysser henne och dom är så kära? Ah ok, den scenen har tydligen varit min romantiska förebild i livet. Och det är så Johnny blev en del av mitt år.

Det var en onsdag mitt i sommaren. Mitt i när det var som varmast och alla typer av jackor vra helt onödigt. Jag och en vän tog en AW. En AW är ju som bekant aldrig bara en AW. Och staden jag bor i är ganska stor det blev en utgång.

I den stillastående kön till baren började jag leka en liten lek vi kallar dialektleken, vilket precis som det låter går ut på att gissa vad människor omkring har för dialekt(något jag anser mig vara proffs på). Hur som tjenixade jag lite med en lång kille med det snällaste leendet, ett sånt där då hela ansiktet ler ni vet(dialekt: stockholmska med hint av norrland). Det visade sig att vi satt bredvid varandra och småpratade sedan borden emellan. Jag och min vän hamnade sedan på dansgolvet och plötsligt var han där. Tro nu inte att jag kastade mig i hans armar, nänä. Jag tyckte han va skitjobbig av någon outgrundlig anledning. Och precis när jag skulle be honom gå böjde han sig fram och kysste mig. Japp. Sen var jag såld. Ungefär den bästa kyssen jag fått oväntat på ett dansgolv på en onsdag i en ganska stor stad. Sen var jag fast. Och Dirty Dancing då? Ja okej. Han var en stark jävel, så resten av kvällen såg det ut ungefär såhär, om och om igen(fast utan sången då, den är bara med för att Patrick är så snygg):

Dessvärre innebar hans Stockholmska med hint av Norrland att han mkt riktigt inte bodde inom åtkomligt avstånd. Avståndet vs Singeln (typ)23-0

Johnny

Hångel: 9

Kemi: 9

Romcom-faktor: 5(Dirty dancing!)

Bitterhet över avstånd: 10

Bonus: Tillsammans hade vi sönder en säng. Ja. Det hände. Den tillhörde hans kompis son… Sonen var utanför någonstans…. Ja, jag skäms.

Gott nytt singel år (…and may the odds be in your favour)

Nyår is upon us. Denna högtid ständigt hög av överdrivna förväntningar och förhoppningar.

Parlivets peak och och singellivets ångest.

För ni vet hur det är. Plötsligt har alla vänner en partner och planerna cirkulerar mer kring bordsplacering och oxfilé än kring att dansa in det nya året svettig och med bubbel i ådrorna med hop om att finna den där nyårskyssen. Det är, om det inte är iväg på romantisk resa ihop på tumanhand istället, i sånt fall är du istället lämnad åt ditt eget öde.

Ambition:

Troligt utfall:

Britten

Efter en liten trip med min familj ner i Europa bestämde jag mig för att möta upp en nära tjejkompis halvvägs hem, nämligen Köpenhamn. Ambitionen var shopping och öl, i tre hela dagar. Det var då jag träffade britten.

Ni vet när man är på ett ställe och någon sticker ut, det var han för mig. Redan vi incheckning på det avslappnade hostelet som erbjöd gratis middag och billig tequila satt där en lång välklädd herre med fantastiska ögon. Vi började prata. Den välklädda långa herren var britt och hade ett fantastiskt leende(my weak spot!). Sen var det vi. Dagen därpå uteslöts shopping helt ur schemat och dagen spenderades istället på en bänk i solen med en öl i ena handen och en man i den andra(Vännen var med, i hennes hand fanns en egen man). Vi kysstes, höll varandras händer och låtsades för förbipasserande att vi varit ett par sen tidernas begynnelse. Vid dagens slut bokade han om sitt flyg och dagen därpå följde han med hem till mig. Han stannade i tre dagar och vi upplevde under dessa dagarna ljumma sommarkvällen och underbart kompishäng.

Efter avfärd visade sig britten vara gift(Inte gift som i lycklig och med barn, utan mer som i gift going on skilsmässa), ja eller alltså, det var ju inte så att han sa det(Facebook is a bitch!).

Britten

Meet-cute-faktor: 10

Romcom-faktor: 8(Äktenskapet var grädden på moset)

Sex: 3(Can’t have it all!)

Kemi: 6

Singellivet och vännerna

Att gå från förhållandebrutta till singelspätta är ju en rätt stor förändring, ja förutom det uppenbara faktumet partner → ingen partner blir ju också det här med vänskaper en allt mer påtaglig detalj i vardagen. Dels för att man i det direkta uppbrottet är mer krävande av tröstande nära människor men ännu mer i det vardagliga vem-fan-ska-jag-umgås-med-nu-perspektivet. Att vara singel eller i ett förhållande innebär att man är i olika faser i livet. En så enkel och okomplicerad grej som 90% av alla i förhållanden är HEEEELT blinda för, och som singlar tenderar att glömma samma sekund de lägger händerna på sin blivande kärlek(Källa: mig själv, samt alla singelpersoner jag känner). Att som singel umgås med par kan visserligen vara trevligt ibland men att för 8:e gången i rad vara 3:e, 5:e eller 7:e hjulet på någons parmiddag är inte så himla roligt.

Anledningarna är flera.

1. Att bli påmind om vad man inte har är väl aldrig kul. Lite som att se hamburgerreklam när man är hungrig eller att försöka att inte tänka på den där drömmiga cigaretten när man inte har någon.

2. Jag ska alltså spendera en hel dyrbar helgkväll med par, dvs, jag ska lära känna människor som jag inte har en chans att få? Nänä.

3. Hur man än gör kommer singeln få gå hem själv, ofta full. Tillskillnad från alla andra runt bordet…..

4. Och nej, den där andra singeln ni bjöd med i hopp om att era två enda kvarvarande singelvänner skall finna varandra, gills inte. Har vi inte klickat efter 5 försök kommer det troligen inte ske(fast ok, lite hångel då och då har ju inte skadat någon.).

Förhållandevännens bidrag till singeln bör vara av det stöttande slaget. Helt utan moraliserande om utekvällar, sexpartners eller liknande. Att i egenskap av stöttande vän alltid bjuda med sin partner på kompisdejter är ungefär lika uppskattat som att ge bort ett omaka par använda strumpor, värdelöst. Snuskiga dejtdetaljer delas helst med vänner, inte deras partners.

Det bittra faktumet är detta: för att kunna vara i samma fas i ett senare skede(förhoppningsvis ett kantat av vin och spelkvällar och gemensamma weekendresor, och barn, massa jämnåriga barn!) måste singeln ut på marknaden för att kunna träffa någon, hur tråkigt och tjatigt det än känns(Och det gör det, oavsett vad uttråkade förhållande personer säger, men mer om det en annan gång).

Den (icke) grekiske guden

Den grekiska guden är allt annat än Grekisk. Inte heller är han än gud. Namnet är helt enkelt taget från att han har en så fantastisk kropp, vältränad men opretentiös, en sån som skulle få herkules själv att bli avundsjuk. Guden var en sån där med rumpa som inget annat. Du vet när byxorna åker av och man tappar andan för en stund(Åh gud!).

Anyhow.

Guden och jag var när vi påbörjade vår historia vänner från förr. För att vara ärlig kände vi mest varandra för att han haft sexuell och romantisk historia med flertalet av mina vänner. Ni vet DEN killen!

Guden hörde av sig förra hösten då han flyttade för att plugga i mina föräldrars hemstad, vi började dricka öl de gånger jag var hemma på besök. En öl ledde till en annan och plötsligt hade vi sjukt bra sex (hur steget gick från öl till sex är ingenting jag har något minne av även om han i efterhand har hävdat att jag har störst skuld… ). Mitt då lätt ickestabila sinne(som inte varit singel på typ 1000 år, och inte kunde hantera en sån press) ansåg att det var en bättre lösning att ta med ragget till flickrummet än att vara hemifrån hela natten. Således vaknade vi båda i flickrummet och fick snällt gå ner och presentera sig för mina föräldrar i en ålder långt över att hemsläp till mor och far egentligen skulle vara socialt accepterat. Guden spenderade sedan efterföljande dag med hela familjen, julbak och födelsedagsmiddag för min far var inget som skrämde.

Guden och jag fortsatte sedan att träffas, han kom till min nya hemstad och hälsade på och besöken hon mina föräldrar blev för min del allt mer frekventa. Efter sisådär 4 månader fick jag nog. ”vart är vi påväg?” Det rätta svaret på 10 poäng var ingenstans alls enligt honom(Inte redo för ett förhållande…). Trots Gudens icke vilja att förflytta sig längs spåret och skapa ljuv musik fortsatte vi träffas sporadiskt. Om jag är den bubbliga ständigt pratande människan som har svårt för tystnad är han tvärtom, tänkande och lugn. Men helt utan ambitioner att stadga sig de närmaste fem åren(drömmen right?). Kanske en total missmatch egentligen men vi vande oss vid varandra. Efter att under sommaren helt räknat bort Guden som en möjlig resekamrat var det något som förändrades. Jag blev väl lite kär och plötsligt var han den enda jag hade ögon för.

Och ni vet ur det är när man träffat en person till och från i ett år och man varit så nära att skrämma bort hen en gång förut, man håller käft om sina känslor. Sjukt dålig ide.

När jag efter 3-4 träffar valt att inte säga någonting fick jag tillslut nog och bestämde mig: nu ska jag prata. Ungefär samtidigt hade han bestämt sig, för att tala med mig alltså.

Sen var det ju det där med att timing is a bitch.

Gudens samtal var nämligen mer i banorna av: ”Du vill ju inte vara med mig så jag har börjat träffa någon annan”. Det här med att spela cool och prata om att dejta andra män: tydligen något som man inte ska göra mot en man som är väldigt intresserad av en men inte vågar säga något(surprise surprise, pga att jag pratade om att ”vara öppen för dejting!”)

Ja sen förstår ni:

Tårar(hans med!).

Desperata ”välj mig”-sms.

Fler tårar.

Han valde inte mig…

Den Grekiska Guden

Rom-com faktor: 7(Friends with Benefits, med mindre dataspel och flörtiga mammor)

Kemi: 4

Sex: 9

Lärdom: Håll aldrig käft om hur du känner för bövelen!

Oh, and did I mention, hans favoritsyssla nowadays: hänga med nya brudens kids 🙂