Den (icke) grekiske guden

Den grekiska guden är allt annat än Grekisk. Inte heller är han än gud. Namnet är helt enkelt taget från att han har en så fantastisk kropp, vältränad men opretentiös, en sån som skulle få herkules själv att bli avundsjuk. Guden var en sån där med rumpa som inget annat. Du vet när byxorna åker av och man tappar andan för en stund(Åh gud!).

Anyhow.

Guden och jag var när vi påbörjade vår historia vänner från förr. För att vara ärlig kände vi mest varandra för att han haft sexuell och romantisk historia med flertalet av mina vänner. Ni vet DEN killen!

Guden hörde av sig förra hösten då han flyttade för att plugga i mina föräldrars hemstad, vi började dricka öl de gånger jag var hemma på besök. En öl ledde till en annan och plötsligt hade vi sjukt bra sex (hur steget gick från öl till sex är ingenting jag har något minne av även om han i efterhand har hävdat att jag har störst skuld… ). Mitt då lätt ickestabila sinne(som inte varit singel på typ 1000 år, och inte kunde hantera en sån press) ansåg att det var en bättre lösning att ta med ragget till flickrummet än att vara hemifrån hela natten. Således vaknade vi båda i flickrummet och fick snällt gå ner och presentera sig för mina föräldrar i en ålder långt över att hemsläp till mor och far egentligen skulle vara socialt accepterat. Guden spenderade sedan efterföljande dag med hela familjen, julbak och födelsedagsmiddag för min far var inget som skrämde.

Guden och jag fortsatte sedan att träffas, han kom till min nya hemstad och hälsade på och besöken hon mina föräldrar blev för min del allt mer frekventa. Efter sisådär 4 månader fick jag nog. ”vart är vi påväg?” Det rätta svaret på 10 poäng var ingenstans alls enligt honom(Inte redo för ett förhållande…). Trots Gudens icke vilja att förflytta sig längs spåret och skapa ljuv musik fortsatte vi träffas sporadiskt. Om jag är den bubbliga ständigt pratande människan som har svårt för tystnad är han tvärtom, tänkande och lugn. Men helt utan ambitioner att stadga sig de närmaste fem åren(drömmen right?). Kanske en total missmatch egentligen men vi vande oss vid varandra. Efter att under sommaren helt räknat bort Guden som en möjlig resekamrat var det något som förändrades. Jag blev väl lite kär och plötsligt var han den enda jag hade ögon för.

Och ni vet ur det är när man träffat en person till och från i ett år och man varit så nära att skrämma bort hen en gång förut, man håller käft om sina känslor. Sjukt dålig ide.

När jag efter 3-4 träffar valt att inte säga någonting fick jag tillslut nog och bestämde mig: nu ska jag prata. Ungefär samtidigt hade han bestämt sig, för att tala med mig alltså.

Sen var det ju det där med att timing is a bitch.

Gudens samtal var nämligen mer i banorna av: ”Du vill ju inte vara med mig så jag har börjat träffa någon annan”. Det här med att spela cool och prata om att dejta andra män: tydligen något som man inte ska göra mot en man som är väldigt intresserad av en men inte vågar säga något(surprise surprise, pga att jag pratade om att ”vara öppen för dejting!”)

Ja sen förstår ni:

Tårar(hans med!).

Desperata ”välj mig”-sms.

Fler tårar.

Han valde inte mig…

Den Grekiska Guden

Rom-com faktor: 7(Friends with Benefits, med mindre dataspel och flörtiga mammor)

Kemi: 4

Sex: 9

Lärdom: Håll aldrig käft om hur du känner för bövelen!

Oh, and did I mention, hans favoritsyssla nowadays: hänga med nya brudens kids 🙂